E är i sin bästa form just nu, sk. tvåårs trots! den är ju helt underbar, någon berätta för mig att man ska välkomna tvåårstrotsen!?!! Say whaaat? Den är ju som en ovälkommen gäst som bara dykt upp och klivit på utan att man är hemma!
ska man se något positivt ur den så är det väl att den visar på att min unge börjar bli stor och bli en egen individ med egen vilja. Men just nu så känns det som att hon är lite för liten och hennes vilja är i skogen!
Jag är ganska generös med hennes vilja ändå, hon får välja mycket och jag försöker att inte bråka om minsta grej, vill hon välja kläder ja men gör det då, bara du inte fryser! men samtidigt kan jag känna att ju mer hon får vara med och bestämma ju värre blir det! ge henne ett lillfinger och hon tar armen...
Det går liksom inte att göra den här situationen bra på något sätt.. det är väl bara att försöka ta sig igenom och hoppas på det bästa!
Är detta en inblick i tonåren så är jag körd!
Tur man älskar de små så mycket mer än sig själv, vilket gör att man på något sätt hänger kvar och orkar:)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar