kan man någonsin känna rättvisa i ett förhållande, gällande barnuppfostran, sovmorgon, ansvarstagande, initiativ, ensamtid. osv.?

Ivårat är det nog precis som i de allra flesta, det finns en mamma och hon har allt ansvar, utom när pappa har tid över, då får mamma en halvtimme att göra vad hon vill, då dammsuger hon i samma veva som hon färgar håret för att inte helt se döende ut, hon diskar, dammar, tvättar, lagar mat och när hon står där vid spisen inser hon att den där halvtimmen var tydligen över efter en kvart, för nu står ungen och klänger av mamma byxorna medan pappa tydligen hittat på något mycket intressantare, BLOCKET!

I vårt förhållande kommunicerar vi ganska bra, mamma säger bla. städar, plockar, vad önskas till mat? jag lägger barnet nu och kan jag göra något annat?

Pappa kan säga bla. Meeeeeeeeeeeeen, jag är ju tröött!!! och det är inte så passande just nu...

Tur man har det där i bingen gemensamt i alla fall... ni vet.. barnet!

Känner mig possitiv idag!