Att komma nära.

Att komma för nära kanske det ska stå!?!! Jag funderade över den här grejen som vi människor har i oss, inte alla men många, ni vet My space your space, att inte sätta ditt ansikte 2cm från mitt när vi pratar.. En del kan ju inte sådant, de har liksom inte det inbyggt, vilket betyder att man kan råka ut för ett lite för intimt möte ibland. Jag hade ett inte allt för längesedan, ni vet, man möts, den andra personen kör upp nyllet så när så att man blir nervös för man tror att det rör sig om en ovälkommen kyss, man hinner tänka så mycket under denna sekund som allt sker på, sen vill personen "bara" prata jobb!?!! Ja tacka faan för det! På något sätt kan jag lämna konversationen och känns mig smutsig, nästa ofredad, som om jag bara vill duscha och skrubba till ljudet av mina tårar.. Är det bara jag som känner så efter ett "lite för nära möte"? .

Vad som komma skall!

Men titta vad jag hitta!?!! En gammal blogg som tillhör mig! Och vad förvånad jag blev när jag läste sista inlägget.. Tvåårstrots!? Inte hade jag anat vad som komma skulle! Men jag tror det är bra, att man liksom inte vet, samma känsla som att man inte minns.. För vem faan skulle skaffa barn igen om man minns smärtan vid en förlossning? Jag minns den sköna känslan av morfin och den underbara ungen som senare kom att heta Ella! Själva skedet när unge kommer ut, vet jag gör ont men jag kan liksom inte Minnas smärtan..

Idag är i alla fall ungen tre och halvt vilket betyder att tiden liksom gått.. Själv är jag bara 21! Vilket för mig raskt in på ålder.. En parvel i skolan gissade min ålder på 26, vilket han raskt bad om ursäkt för och kallade sig själv taskmört!?!! Ja ja.. Jag minns att man nog inte hade så stor koll i den åldern! Han är förlåten.

Nu ska vi se om jag får någon koll på hur man länkar inlägg till Facebook.. Med mina ynka men mogna 21 år så kanske jag kan lösa det..